Knappt han juletider farit förbi eller solbrännan bleknat.

I takt med att julpyntet togs ned och solbrännan bleknade bort denna helg kom det nya uppgifter runt Håkan Juholt och hans framtid i partiet. Spekulationer och beslut kommer att dugga tätt den närmaste tiden.Mot bakgrund av det som skettär det tre saker jag tar mig friheten att lyfta fram.
• Att många börjat tvivla på och krävt hans avgång på senare tid är det ingen tvekan om. Frågan kanske mer var när och hur än om. Juholt valdes som bästa kompromiss det är jag säker på. Ansvaret vilar tungt på valberedning, VU och partistyrelse för det som hänt. Men en man som kommenterar sin egen duglighet som partiledare på följande sätt borde inte valts: Oj! det är inte kloka. Jag är alldeles för yvig, ostrukturerad – jag har inte en personlighet som passar för att ha ett sådant ledande uppdrag. Jag vet jag känner mig själv väldigt väl. Jag ser det som helt otänkbart. Jag har varken kapacitet politiskt eller socialt att ställa mig först i Sveriges största politiska parti. Jag inser mina begränsningar. Ja sen vet vi ju alla hur det gick och att det med facit i hand är lättare att döma och bedöma.
• Men naturligtvis är partiets problem så mycket mer än vad partiledare i allmänhet och Juholt i synnerhet gjort och gör i framtiden. Vi har sedan i början på -90 talet gradvis förlorat våran särställning som parti och politisk kraft som står för förnyelse med en stadig kompass i handen. Vi går mot ljusare tider och förhoppningsvis gäller det även socialdemokratiska opinionssiffror. Men det finns bara en väg dit. Vi måste återvinna förtroendet hos väljarna för vår politik. Detta börjar med hur vi väljer vår ledare, kandidater som vågar säga ja för att dom vill, som får möjlighet att presentera sin tankar och visioner. För alla som tittat lite närmare på oss vet att vi har en politik Vårt problem handlar om att forma en politik med förslag som folk känner förtroende för. Sen måste vi orka bära ut den, samtala, lyssna och tränga igenom den massiva »mur« av negativ media och misstroende som finns där ute i vardagen.
• En plattform att stå på skulle kunna nedtecknas såhär. Vi ser idag en sakta men stadig förflyttning från ett kollektivt tänk och ansvar till ett allt mer individualistiskt sätt att förhålla oss till välfärden och dess finansiering. Alliansen har istället för massiva skattesänkningar valt vägen att omfördela skattemedlen till den enskilde genom RUT, fastighetsbeskattning, jobbskatteavdrag och därmed kunna hålla nere skattetrycket och utgifterna genom lägre ersättningar från försäkringskassan och A-kassan. Samtidigt blir det färre händer i omsorg och skola, trafikinfarkter på vägar och spår och färre företag som startar och växer. Denna förskjutning ställer allt större krav på den enskilde att lösa sina välfärdsbehov med egna försäkringslösningar och buffertar. Vår lösning måste återigen bygga på en gemensam överenskommelse mellan samhällsklasserna och företag. Fler företag som startas och växer ger arbetstillfällen. Ett ökande antal arbetstillfällen ger skatteintäkter samt minskar trycket på våra försäkringssystem. Ur dessa intäkter kan vi skapa utrymme för investeringar i en solidarisk välfärd, där var och en betalar efter förmåga men får del efter behov.

Även fortsättningsvis sitter jag varje torsdag klockan 1300–1700 på Balders i Sollentuna centrum. Jag lyssnar på och samtalar med sollentunabor. Om det jag här skrivit om och mycket mer. Kom gärna förbi, jag bjuder på en kopp kaffe.

Publicerad i Okategoriserade